Bostadspolitiken flyger under radarn
Den svenska bostadspolitiken beskrivs ofta som passiv eller otillräcklig – av vissa till och med som obefintlig. Intressant nog kommer kritiken från både höger och vänster, från både bransch och civilsamhälle.
Samtidigt är en fungerande bostadsmarknad en grundförutsättning för att samhället ska kunna blomstra, så hur kommer det sig egentligen att bostadsfrågorna gör ett så litet avtryck i den nationella politiken?
En förklaring som ofta läggs fram är att ambitionsnivån i politiken helt enkelt återspeglar väljarnas (begränsade) intresse för frågan. Och faktum är att denna till synes enkla förklaring har stöd i statistiken.
Bostadsfrågan prioriteras lågt
Både Novus och SOM-institutet vid Göteborgs universitet mäter löpande hur svenskarna rangordnar olika politiska frågor. Resultaten visar att bostadsfrågan inte är någon självklar valvinnare.
I SOM-institutets undersökning får respondenterna helt fritt, det vill säga utan förvalda svarsalternativ, ange vad de ser som de viktigaste samhällsproblemen. I ett sådant format är det i dag bara ungefär en procent av de svarande som inkluderar boende- eller bostadsfrågor. Det kan jämföras med nästan 50 procent för lag och ordning.
I Novus undersökning får respondenterna istället kryssa i alternativ från en lista med 29 förvalda sakfrågor. I den senaste mätningen var det ungefär 16 procent som kryssade ”Boende” som en av de viktigaste frågorna. Undersökningens utformning bidrar till en högre siffra, men det ska sägas att sakfrågan ändå bara placerar sig på plats 21 av 29. Det är ungefär samma nivå som ”Privatiseringar” och ”Infrastrukturpolitik”, långt bakom de högst prioriterade frågorna som sjukvård eller skola.
Sverige sticker ut
Att bostadsfrågan prioriteras lågt är däremot ingen naturlag. I många europeiska länder är bostadspolitik högt upp på dagordningen och något som engagerar stora väljargrupper. Faktum är att det snarast är Sverige som sticker ut.
I Eurobarometern – EU:s egen opinionsundersökning – får respondenterna ange vad de ser som det egna landets två viktigaste samhällsutmaningar. I länder som Irland, Spanien och Nederländerna är det mellan 40 och 60 procent av de tillfrågade som inkluderar bostadsfrågan. Motsvarande siffra i Sverige är två procent, långt under EU-genomsnittet på 13 procent. Av alla medlemsländer är det faktiskt bara Bulgarien och Finland som ligger på en lägre nivå.
Liknande mönster syns i undersökningar om vilka åtgärder som respondenterna vill se. I Spanien ser nästan 15 procent av de tillfrågade ökade insatser för prisrimliga bostäder som något som skulle ha stor positiv påverkan på livskvaliteten, jämfört med bara tre procent i Sverige. Resultaten från andra frågeställningar pekar åt samma håll, nämligen att bostadsfrågan inte har samma brisans i Sverige som i många andra europeiska länder.
Varför prioriteras bostadsfrågan så lågt?
De allra flesta skulle nog instämma i att det är viktigt att bostadsmarknaden fungerar på ett bra sätt. Trots detta hamnar bostadsfrågan alltså ofta i skymundan. Till detta finns det såklart flera olika förklaringar, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram följande tre punkter:
- Andra frågor dominerar
De senaste åren har frågor som gängkriminalitet, energikris, inflation och säkerhetspolitik dominerat nyhetsflödet. Detta bidrar till att frågor som upplevs som mindre akuta eller skrämmande glider ur fokus. - Stora grupper nöjda med boendet
En annan tänkbar slutsats är att många svenska hushåll helt enkelt upplever den egna boendesituationen som bra, eller åtminstone hanterbar. Detta är såklart en klen tröst för alla de grupper som drabbas hårt av en icke-fungerande marknad, men skulle kunna förklara det till synes låga engagemanget på nationell nivå. Samtidigt kan situationen förändras snabbt om de grundläggande problemen inte hanteras.
- Individuellt ansvar
Den svenska bostadspolitiken och bostadsmarknaden har förändrats i grunden de senaste trettio åren. Staten har dragit sig tillbaka, samtidigt som stigande priser möjliggjort för många hushåll att göra bostadskarriär. Möjligtvis har detta bidragit till att allt fler hushåll ser boende som en fråga för individen, snarare än samhället.
Paradoxalt nog ställer det förhållandevis svala intresset för bostadspolitik – både i media och bland väljarna – höga krav på våra politiker. Bostadspolitiken kräver långsiktighet och politikerna måste stå emot lockelsen att skjuta svåra (och dyra) beslut på framtiden.
När vi tittar i backspegeln ser vi tyvärr att politikerna hittills inte har lyckats. Bostadsfrågorna har kastats runt mellan departement, olika stöd har kommit och gått, samtidigt som stöttepelare som bostadsbidraget och allmännyttan lidit av bristande politisk uppbackning.
För att Sverige ska kunna möta framtidens samhällsutmaningar på ett bra sätt krävs en förändring – bland politiker, men kanske även bland oss väljare.
Vill du veta mer?
Kontakta oss om du har frågor om statistiken eller innehållet på sidan!