Ränteavdraget i Sverige – kostnad, fördelning och utveckling

Så fungerar ränteavdraget

Det vi kallar ränteavdrag är helt enkelt rätten för hushåll att göra skattemässiga avdrag för ränteutgifter.

I vissa fall kommer avdraget i form av kvittning mot andra kapitalinkomster, vilket innebär en direkt sänkning av kapitalinkomsten. Eftersom de flesta bolånetagare däremot har ränteutgifter som överstiger övriga kapitalinkomster, leder avdragsrätten vanligtvis till ett underskott av kapital. För detta underskott finns det en skattereduktion, som flyttas från inkomstslaget kapital och sänker den slutliga skatten. Ränteutgifter för bolån är inte den enda anledningen till att ett sådant underskott uppstår, men det är den absolut vanligaste.

För underskott av kapital upp till 100 000 kronor per person är skattereduktionen 30 procent. Detta gäller för underskott upp till 100 000 kronor per person och år. För den del som överstiger 100 000 kronor är skattereduktionen 21 procent.

Eftersom kapitalskatten och skattereduktionen i regel är på samma nivå (30 procent) blir den skattesänkande effekten i slutändan likvärdig, oavsett om den kommer i form av en sänkning av kapitalinkomsten eller en skattereduktion.

Ränteavdragen har en lång historia i Sverige och har funnits i flera olika former. Fram till 1981 års skatteuppgörelse var avdragsrätten för ränteutgifter obegränsad, vilket gjorde att kostnaderna kunde dras av mot, i vissa fall mycket höga, marginalskatter. Under 1980-talet begränsades avdraget sedan successivt, i regel till ett skattemässigt värde på maximalt 50 procent. I samband med skattereformen 1990/1991 sänktes reduktionen till dagens 30 procent, vilket alltså motsvarar skatten på kapitalinkomster.

Under 2025 och 2026 har avdragsrätten för blancolån och andra konsumtionslån, det vill säga lån utan säkerhet, trappats ner och fasats ut. I många andra länder har avdragsrätten fasats ut även för bostadslån.

Så har vi räknat på ränteavdraget

För att beräkna ränteavdragets kostnad och fördelning mellan bolån och övriga lån använder vi två olika datakällor, beroende på tidsperiod.

1. Beräkningar för åren 2006-2012
För åren 2006-2012 använder vi statistik från SCB över den totala utlåningen till hushåll från monetära finansinstitut och bostadsinstitut. Utlåningen delas upp efter låneändamål, exempelvis bostadslån, konsumtionslån och övriga lån.

För att uppskatta hushållens totala ränteutgifter kombinerar vi uppgifterna om utlåning med statistik över genomsnittliga utlåningsräntor för utestående avtal från SCB. Räntorna skiljer sig betydligt mellan olika typer av lån. Under 2025 var exempelvis den genomsnittliga räntan 8,6 procent för konsumtionslån, jämfört med 3,0 procent för bostadslån.

Därefter summeras de olika ränteutgifterna och totalbeloppet multipliceras med 30 procent, vilket i de allra flesta fall motsvarar avdragets storlek. Samma metod används för att få fram storleken på ränteavdraget för olika typer av lån, exempelvis bostadslån.

Läs mer om skattereduktioner på Skatteverkets hemsida.

2. Beräkningar för åren 2012-2025
För åren 2013 och framåt använder vi oss av Skatteverkets uppgifter om totala avdragsgilla ränteutgifter eftersom de ger en mer direkt bild av de ränteutgifter som ligger till grund för ränteavdraget.

De totala ränteutgifterna kombineras med fördelningen mellan bostadslån och övriga lån från steg 1. För år 2025 är endast hälften av ränteutgifterna för lån utan säkerhet inkluderade, eftersom ränteavdraget för den typen av lån halverades under året, för att sedan slopas helt från och med 2026.

Även i detta steg antas ränteavdraget motsvara 30 procent av ränteutgifterna.