Till hyresrättens försvar!

Dags att vända narrativet

I mina tidigare inlägg har jag påpekat att staten stöttar det ägda boendet över det hyrda, att hyresgäster oftare känner sig otrygga i sina bostadsområden, att nyproducerade hyresrätter är dyra och att det blåser politiska vindar för marknadshyror.  

Det utmålar en ganska dyster bild av hyresrätten, och väcker kanske också frågan: varför skulle någon då välja att bo i en hyresrätt? 

Även om syftet med mina tidigare inlägg såklart varit ett annat, nämligen att belysa strukturella problem och orättvisor på bostadsmarknaden som drabbar hyresgäster, så vill jag inte bidra till en allmänt negativ bild av hyresrätten. Därför är det hög tid att vända på narrativet och i stället fokusera på hyresrättens styrkor och möjligheter. 

Inte minst eftersom jag själv nu aktivt väljer att flytta från ett ägt boende till en hyresrätt. 

9 av 10 hyresgäster är nöjda med sina boenden

Innan jag reflekterar vidare över min egen boendesituation vill jag dock stanna upp vid hur dagens hyresgäster själva ser på sitt boende. 

Till att börja med bekräftas att hyresrätten är en attraktiv och uppskattad boendeform i undersökningen Hyresgästerna, där mer än nio av tio hyresgäster uppger att de är nöjda eller mycket nöjda med sitt nuvarande boende. Det vanligaste svaret bland hyresgäster på frågan om hur man helst skulle vilja bo är också i en hyresrätt. 

Hyresgästföreningen har även frågat sina medlemmar vad det bästa med hyresrätten är. Många lyfter fram friheten i att hyra och att slippa binda stora summor kapital i sitt boende. Andra betonar flexibiliteten, inklusive ett minskat ansvar för underhåll och därav mer tid till annat, och att enklare kunna flytta när livssituationen förändras. 

Ett annat viktigt perspektiv hörde jag härom veckan när jag lyssnade på Eftermiddag i P3, där podcastaren och komikern Ina Lundström gästade. Hon har bott i sin hyresrätt i området Majorna i Göteborg i många år och beskrev det på följande vis:  

Det är 60 procent kommunala hyresrätter här, med låga hyror, vilket gör att människorna som jobbar på krogarna också kan bo i Majorna. Det skapar sånt som folk brukar kalla ’en mysig stämning’. […] Skulle det förändrats, att allt blev bostadsrätter – då hade jag inte varit intresserad av att bo kvar där. 

Hyresrättens styrkor förtjänar mer utrymme i bostadsdebatten

Vi kan alltså konstatera att över nio av tio hyresgäster är nöjda med sitt boende och att många föredrar hyresrätten framför andra boendeformer. Skälen är flera och varierar mellan hushåll. Jag själv slås av hur sällan dessa perspektiv får utrymme i bostadsdebatten. 

Samtidigt ska jag vara försiktig med att kasta sten i glashus, med tanke på mina tidigare blogginlägg. Visst är det ofta lättare att fokusera på de problem som behöver lösas än att lyfta fram det som faktiskt fungerar. Men när vi gör det riskerar vi att ge en missvisande bild av hur många hyresgäster faktiskt ser på sitt boende. 

Så låt mig därför vara tydlig: jag tycker hyresrätten är toppen. Och det är just därför som jag själv nu väljer att flytta till en hyresrätt. Vad är då mina egna skäl?

Varför vill jag själv bo i hyresrätt?

Det finns flera skäl till att jag och min partner nu väljer att flytta till en hyresrätt, och många av dem sammanfaller med de perspektiv som lyfts ovan. 

1. Min första investering i en bostad har inte öppnat upp för den bostadskarriär som många före mig haft möjlighet att göra. Jag kommer sannolikt inte att gå med vinst vid försäljning, och har under åren behövt göra ekonomiska uppoffringar på grund av boendet. 
2. Jag har insett att jag inte trivs särskilt bra med det ansvar som följer med att äga sitt boende. Att vara den som ska ringa rörmokaren eller elektrikern, eller själv sätta på mig hantverkarhatten när något behövt fixas i lägenheten.
3. Jag befinner mig i en ny livssituation. Min nuvarande lägenhet fungerar bra för mig som ensamstående, men är för liten för två personer. Samtidigt känns det inte självklart att göra ännu en stor investering på en bostadsmarknad som är både dyr och oförutsägbar. 
4. Slutligen finns det också sociala skäl, som kanske väger tyngst. Trots att jag trivts bra i området där jag bott de senaste åren känner jag knappt mina grannar. Den hyresrätt vi nu ska flytta till är en del av ett kollektivhus som arbetar för gemenskap, mellan de boende och i grannskapet.

Att försvara hyresrätten innebär inte att blunda för problemen

Som analytiskt lagd person kan jag dock inte låta bli att avsluta med några av de utmaningar som återstår. Att försvara hyresrätten innebär trots allt inte att blunda för problemen. Tvärtom handlar det om att vilja göra en bra boendeform ännu bättre. 

Vi vet exempelvis att skillnaderna i hyresnivåer mellan olika hyresrätter är stora, inte minst mellan det äldre beståndet och nyproduktionen. Därför behöver vi fortsätta förespråka åtgärder som ett utökat bostadsbidrag och bostadstillägg. Vi behöver också arbeta för att sänka byggkostnaderna i nyproduktionen, som i dag bidrar till höga hyresnivåer. 

Vi vet också att många hyresgäster har svagare sociala relationer till sina grannar än vad de skulle önska. Därför behöver vi skapa bättre förutsättningar för mötesplatser, lokalt engagemang och gemenskap i bostadsområden. 

Och även om frågan om marknadshyror inte står högst upp på den politiska dagordningen just nu lever den fortfarande kvar i den bostadspolitiska diskussionen. Där behöver vi fortsätta markera att marknadshyror inte är en önskvärd väg framåt. 

Men den kanske viktigaste uppgiften är att bli bättre på att tala om hyresrättens styrkor i den allmänna bostadsdebatten. Här vill jag återvända till Ina Lundströms poäng:

Om vi vill ha levande städer där människor med olika yrken, inkomster och livssituationer kan leva sida vid sida behöver hyresrätten ses som en nyckel. Inte ett problem.